Lagar & Regler - Vad har man rätt till?

När har man rätt till en barnomsorgsplats? Kommunen ska, som det står i lagen, "utan skäligt dröjsmål" erbjuda en barnomsorgsplats. I praktiken får kommunens barnomsorgsadministratörer fyra månader på sig att erbjuda föräldrarna en plats till barnet utan att kommunen bryter mot skollagen. Rätten till barnomsorg regleras i skollagen. Rättigheten är minst 15 timmar i veckan vilket alla har rätt till även arbetslösa föräldrar och föräldrar som är hemma med annat barn i familjen. Vissa kommuner erbjuder sina föräldrar mer barnomsorg. När det gäller kommunal barnomsorg får man formellt ansöka om en barnomsorgsplats tidigast sex månader innan behovet finns. Då köar man på barnets födelsedatum och inte på det datum man gjorde anmälan. I vissa kommuner gäller nio månader och ibland köar man istället på det datum man skickade in ansökan om plats. En privat förskola (som får kommunala bidrag) har ofta en egen kö, men "får" även i regel barn från den kommunala barnomsorgskön. Privat förskola heter numera "enskild förskola".

Förtur i kön

I många kommuner praktiseras förturssystem. Grundtanken är, att om det finns färre barnomsorgsplatser än barn i kön, ska barn till föräldrar som har en svår ekonomisk situation ha företräde.

I praktiken handlar det om barn till ensamstående föräldrar

Social förtur eller ekonomisk förtur är begrepp som kommunerna använder.

Social förtur innebär att familjen har sociala problem. Dessutom finns syskonförtur, som innebär att syskon till ett barn som redan är inskrivet i den kommunala barnomsorgen går före i kön. Högst prioritet har i regel sociala och ekonomiska "förturer". 

Vad händer om kommunen inte erbjuder föräldrarna en plats för barnet?

Tidigast kan man alltså ansöka om en plats i barnomsorgen då barnet är sex månader gammalt. Om man inte är erbjuden en plats när barnet är ett år, har kommunen ytterligare fyra månader på sig innan den i praktiken bryter mot lagen. Kommunen begår alltså ett lagbrott om du efter fyra månader fortfarande inte erbjudits en barnomsorgsplats. Lagen talar om en "skälig handläggningstid" som i praktiken visat sig vara fyra månader.

Domstol kan pröva

Om du som föräldrar anser att kommunen inte erbjuder dig den barnomsorg du har rätt till kan du få saken prövad i domstol. Det är kommunens barnomsorgsansvariga tjänstemän som har skyldighet att upplysa om hur du går till väga.

Förvaltningsrätten (fd Länsrätten) är den rättsliga instans som först tar upp en sådan prövning (det är Skolverket som ska följa hur de kommunala nämnderna tillämpar lagen). Domstolsutslaget kan överklagas till Kammarrätten av båda parter. Regeringsrätten är sista juridiska instans.

Även om kommunen skulle dömas i domstol för att ha brutit mot skollagen kan den inte få något straff, eller påföljd som det heter på juridiksvenska.

Att det överhuvudtaget finns lagar som inte medför något straff, om man bryter mot dem, motiveras med att riksdagen (som stiftar lagar) vill markera vikten av en viss fråga, exempelvis behovet av barnomsorg. Om och hur lagen efterlevs är sedan en tolkningsfråga.

Vad säger lagen om kvalitet i barnomsorgen? Skolverket har utarbetat riktlinjer till kommunerna. Dessa är mycket allmänt hållna och beskriver på ett välvilligt sätt att barnomsorg ska vara av hög kvalitet.        I skollagen beskrivs att ”förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad”. Om barngruppens storlek står endast att "barngrupperna skall ha en lämplig sammansättning och storlek.” I Skolverkets sk "allmänna råd" till kommunerna talas om 15 barn per grupp, men detta är inte en tvingande lag utan mer just ett "alllmänt råd". Föräldrar som inte är nöjda med verksamheten har möjlighet att klaga hos barnomsorgsansvariga tjänstemän på kommunen.   Har man rätt till barnomsorg "dygnet runt"? Även om det finns förskolor som håller öppet på natten (så kallade natthem eller nattis) är det i regel frågan om att ha sitt barn hos dagbarnvårdare om föräldrarna arbetar skift eller nattetid. Dagbarnvårdare är mer flexibla när det gäller öppettider eftersom de har sin verksamhet i hemmet. Någon rättighet till barnomsorg på obekväm arbetstid finns dock inte. Det är fastställt i en dom i regeringsrätten från 2007. I korthet menar man att kommunen har skyldighet att anordna barnomsorg till sådana tider som passar de flesta förvärvsarbetande föräldrar. Någon skyldighet att anpassa barnomsorgen till föräldrars önskemål (t ex på natten) finns inte enl skollagen.

Får man tacka nej till en plats?

Ja, man har alltid rätt att tacka nej och fortfarande stå kvar i kön.

Man kan alltså till exempel tacka nej till en barnomsorgsplats i en privat (enskild) förskola som har en verksamhet vars inriktning man inte tycker om. Vissa kommuner ger föräldrar rätt att tacka nej tre gånger, därefter ställs barnet i en s.k vilande kö och föräldrarn hör av sig när de vet att de vill ha en plats.

Får barnomsorg erbjudas var som helst i kommunen?

Barnomsorgsplats ska enligt skollagen erbjudas så nära barnets hem som möjligt. Det finns dock ingenting som hindrar att kommunen erbjuder en barnomsorgsplats "på andra sidan stan". Lagen talar enbart om en ambition om att barnomsorgen ska vara så nära barnets hem som möjligt. Det är dock ingenting som föräldrarna kan kräva utan endast önska.

Får barnomsorg kosta hur mycket som helst för föräldrarna?

Nej, i förarbetena till skollagen står tydligt att de avgifter som kommunen tar ut av föräldrarna ska vara ”skälig” och inte överstiga kommunens självkostnader. Avgiften får inte ”bli så betungande att föräldrarna av ekonomiska skäl avstår från en verksamhet som det skulle vara bra för barnen att delta i”. Någon definition av begreppet ”skälig” finns inte i lagstiftningen. Ja, om avståndet är för stort till den närmaste förskolan i den egna kommunen. Närhetsprincipen är ett begrepp inom barnomsorgen. Den innebär att barnet ska erbjudas barnomsorgsplats så nära hemmet som möjligt.

 

Kan man få barnomsorg i en kommun där man inte bor?

För familjer som bor i glesbygd kanske det är närmare till en förskola i grannkommunen än till en i sin egen kommun. I sådana fall får i regel barnet plats i grannkommunens förskola och rent administrativt fakturerar berörda kommuner kostnaden mellan sig. Särskilt vanligt är detta om barnet har så kallade särskilda behov  som den egna kommunen inte klarar av att uppfylla.